Igår var det fem km i lugnt tempo, eller "prattempo" som det också kallas. Men ärligt talat, jag fattar inte hur man lyckas springa och prata samtidigt! Jag klarar det den första kilometern max. Sen flåsar jag så det är omöjlig att få fram ett flytande samtal. Och ja, det gäller även när jag går powerwalks, får upp ett bra flås även då! Så när jag springer i "prattempo" springer jag så att jag inte blir lika trött och slut som ett pass där jag går på nästan max. Så efter fem kilometer (ok jag spurtade på rätt bra de sista femhundra metrarna) stannade klockan på 28.55, alltså bättre än jag sprungit på minst tre år! Och då hade jag ändå kunnat ta i mycket mer! Så, jag springer inte i prattempo utan lugnare tempo, men det verkar funka det med :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar